Jag önskar att jag vore normalare. Att jag inte brydde mig lika mycket om folk som inte bryr sig om mig. Om folk som inte ens vet att jag finns. Att jag slutade hoppas på saker som aldrig kommer finnas inom räckhåll. Att jag kunde säga att jag gjort precis som alla andra. Men det kan jag inte. Och om jag skulle ändra på det, skulle det vara att ljuga. Jag kommer aldrig vara söt, vacker, snäll, skämtsam, sann - vadsomhelst - på det sättet alla andra vill att jag ska vara. Jag kommer alltid bara vara precis det jag är nu. Jag är för rädd att bryta ned de murarna. Jag vill inte leva en lögn. Förlåt.
Matina Johansson 